Transcript of 05 The Function Of Conscience

Guds största gåva till varje människa är samvetet. Det finns i vår ande i vår egen varelse, och ändå är det något vi sällan tänker på. På grund av att vi ignorerar samvetet blir följden lidande av olika slag i våra liv. Alla härstammar vi från de första människorna Adam och Eva. Den syndfulla natur, som förgiftad dem och kom in i deras system när dom var olydiga mot Gud, är något som Adam och Eva har fört över till alla sina släktingar.

Vi är idag alla födda med en syndfull natur, med en tendens till det ond. Vi ser detta hos barn. Vi behöver inte lära barn att göra det onda. Du vet som förälder, att det som vi måste lära barn är att göra det goda. De är födda med en tendens till det onda. Det är på grund av den natur de ärvt från föräldrarna, och ursprungligen från Adam och Eva, som syndade. Vi ser t ex hur barn i grunden är själviska. Dom vill ha sin egen vilja igenom.

Synd är inte bara synliga handlingar. Synden är mycket mer djupgående. Det är en attityd av rebelliskhet mot Gud, att man vill ha igenom sin egen vilja i livet, att vilja behaga sig själv. Det betyder ingenting om andra människor blir skadade i den processen. I realiteten betyder det hellre ingenting, vad Gud tycker om saken, så länge man själv är nöjd.

Vi ser den här attityden väldigt tydligt hos små barn, när dom vill roffa åt sig och tar saker från varandra. Dom bryr sig inte om andra barn. Dom vill bara bli nöjda själva. Den här attityden att vilja ha för egen del och sturskheten är något som finns i barnets natur från födseln. När barnet växer upp blir det inte av med den läggningen. Faktum är att när vi blir vuxna förändras inte detta. Vi är fortfarande likadana utom att vi söker vårt eget på ett mer raffinerat och kultiverat sätt.

Vi blir bara smartare och ändrar våra metoder för att söka vårt eget. Den 50-åriga mannan och det 1-åriga barnet är i grunden lika, utom att de använder olika metoder. Barbaren i djungeln och den kultiverade civiliserade människan är båda i grunden likadana. Själviskheten och lystnaden hos den civiliserade personen kan vara maskerad med kulturell förfining, men han har inte förändrats inuti.

Ofta är religiösa personer också likadana. Själviska inombords men med en yttre fasad av vänlighet och godhet, men i grunden är dom sådana som vill ha sin egen vilja igenom. Bibeln lär att det är detta som är orsaken till alla våra problem.

Vad var det nu, som Gud hade lagt inom oss, som vi kan säga är Guds största gåva till människan. Jo, det var vårt samvete. Samvetet talar om för oss, när vi kommer till korta inför Guds standard. Det är ingen perfekt guide, men det är en grundläggande vägvisare, som säger ifrån när något är fel. När vi söker behaga oss själva, när vi skadar varandra varnar oss vårt samvete. Särskilt små barns samveten är mycket känsliga. Det är inte lätt för ett barn att ljuga utan att det märks. När ett barn ljuger kan du se det på ansiktsuttrycket.

När vi blir äldre så dövar vi samvetets röst så mycket, att en tid kan komma i vårt liv, när vi kan ljuga med ett oskyldigt ansiktsuttryck. Då kan vi säga att vårt samvete är nästan dött. Det är en allvarlig sak. Samvetet skall ju fungera som en varningssignal. Det är som smärta.

Många förstår inte vilken stor välsignelse smärta är i vår kropp. Det är smärtan, som talar om för dig att något är fel. Om du får en nål i foten t ex känner du smärtan. Det är smärtan, som säger dig att något är fel. Du sätter dig ner och tar ut nålen, annars blir din fot infekterad. Om något är fel i din mage eller i din njure eller någon annanstans är indikationen alltid smärta. Smärta är en av de största välsignelserna i vår fysiska kropp. Det är p g a detta som vi räddas från döden många gånger.

På det själsliga området är samvetet motsvarigheten till kroppslig smärta. Samvetet oroar oss om vi gör något orätt. Vad händer med dom som får sjukdomen lepra. Lepra dödar nerverna, och förstör känseln i huden. En person som har lepra kan få en nål genom foten utan att ens veta om det, eftersom han inte har smärtkänslans välsignelse. Hans fot blir infekterad, och han vet det inte, eftersom han inte känner smärtan.

Jag har faktiskt hört historier om människor med lepra, som fått tårna avbitna av råttor mitt i natten när dom sovit utan att känna någonting. När dom kommit upp på morgonen har tår fattats, och det har varit blod överallt. Är det bra att vara i det läget att inte känna smärta? Jag hoppas att du inser vilken oerhörd välsignelse det är att känna smärta. Smärta är det som räddar oss från att förlora våra tår, vår fot, våra fingrar eller annat.

Det är genom smärta som vi vet att något är fel. Samvetet är som smärta. Det varnar oss när vi har kränkt Guds lag. Vad händer om du ignorerar varningen, vilket många människor gör. Du ljuger och samvetet säger att det är fel, men du dövar den rösten.

Samvetets röst försvinner inte omedelbart, men om du fortsätter att döva det under en tid, så kommer ditt samvete till slut inte längre att oroa dig, när du ljuger. Okänsligheten kan också överföras till andra saker.

Vad händer när vi fått andlig lepra. Denna dag kommer du inte länge att ha någon känslighet mot synd. Det är inte något bra läge, att vara i. Det betyder att man är andligt död. Vi blir då likt djuren, som inte har något samvete. En person som har dödat sitt samvete har sjunkit till ett djurs nivå. Det är orsaken till att vissa människor också ibland beter sig mycket värre än djur.

Jag hoppas nu att du inser, att en av de största välsignelser eller gåvor, som Gud har gett människan i hennes ande är samvetets gåva. Samvetet kan tala om för oss att vi är sjuka andligt, liksom smärta i kroppen talar om att vi är fysiskt sjuka. Vi försöker inte ignorera fysisk smärta. Vi gör istället allt för att bli friska.

När samvetet talar om för oss, att det är något som är fel, så är det Guds röst inom oss, som säger att du är ansvarig för vad du har gjort. Det du gjorde var fel och du behöver rätta till det. Jesus använde en gång en illustration. Han sa, att vi skulle akta våra samveten på samma sätt, som vi aktar våra ögon. Du vet hur omsorgsfullt vi aktar våra ögon. Det är den del av vår kropp, som renas många gånger under dagen, utan att vi ens tänker på det. Varje gång våra ögonlock stängs så renas våra ögon av tårvätskan. Det händer tusentals gånger på en dag. All smuts tvättas bort.

Vi kan tillåta oss att ha en mängd smuts på vår kropp i flera dagar. Detta förstör oss inte, men du kan inte ha en enda gnutta smuts i ditt öga. Det kan skada ditt öga ganska omgående, om du inte gör något åt det. En liten gnutta smuts är tillräckligt för att göra stor skada. Det är därför, som Gud har skapat den mänskliga kroppen så att ögat tvättas hela tiden. Jesus sa, akta samvetet, som du aktar ögat.

I lukasevangeliet kapitel 11 vers 34-36 liknar han samvetet med ögat. Han säger att om ditt öga är friskt, så blir hela din kropp full av ljus. Med andra ord, om du håller ditt samvete friskt, det betyder rent, d v s att du om du har gjort något orätt erkänner det och rättar till det, och om du har skadat någon ber honom om förlåtelse. Om du har syndat mot Gud, bekänner du din synd för Gud. Detta är det första steget till andlig hälsa, på samma sätt som vi rättar till det i kroppen, som orsakar sjukdom när vi upplever fysisk smärta.

Smärta i samvetet är en indikation på synd. Det är bara de som inser att de är sjuka, som går till en läkare. Jesus sa en gång till några religiösa människor på sin tid, att han inte kunde hjälpa dem, att han egentligen inte kom för deras skull, eftersom dom inte var medvetna om att dom var sjuka. De var övertygade om, att de var accepterade av Gud, på grund av att dom var så religiösa.. Men dom - om några - var sjuka. Hur kom det sig att dom inte var medvetna om att dom var sjuka.

Dom hade dövat sina samveten under så många år, att dom inte ens var medvetna om, att dom var helt borta från Gud. Många religiösa människor försöker att dupera och behaga Gud genom att gå i kyrkan då och då, ge pengar till välgörande ändamål och göra andra "fromma" gärningar, men inget av detta kan rena våra samveten från synd. Det viktigaste för oss att inse är, att det är synd, som skiljer oss från Gud. En massa goda gärningar och religiösa aktiviteter kan inte föra oss tillbaka till Gud.

Om vi nu till slut inser att vi är sjuka och behöver bli renade, och att synd förstör vår själ, då är vi beredda att vända oss till Kristus, som kom till jorden för att förlåta oss våra synder.

Bibeln säger att om du bekänner din synd, d.v.s. erkänner att du är syndare, och berättar för Gud vad du har gjort, kommer han att förlåta dig, därför att han kom till världen, för att dö för våra synder.