Transcript of 21 Law And Grace

Vi skall fortsätta våra studier med att se på skillnaden mellan det gamla förbundet och det nya förbundet, mellan lag och nåd. Detta är viktigt, eftersom vi, om vi inte vet skillnaden, kommer att leva på den låga nivå, som gamla förbundets människor levde. Gud vill lyfta oss högre.

Vi skall se på en vers i Rom 6 idag, som jag tror, i ett nötskal och på ett väldigt tydligt sätt beskriver den viktigaste skillnaden mellan de två förbunden. Vi läser i Rom 6:14, Synden skall inte vara herre över er; ni står inte under lagen utan under nåden.

Ordet "lagen" här symboliserar Guds överenskommelse med Israel i det gamla förbundet. Villkoren och förhållandet i förbundet är inkluderat i ordet "lagen".

Ordet "nåden" summerar i ett ord Guds nya överenskommelse genom Herren Jesus Kristus och alla villkor och förhållanden i det nya förbundet. Här sägs att man kan vara antingen under lagen eller under nåden. Beviset är detta; när du är under nåden och inte under lagen, så är inte synden herre över dig. Vi kan säga det på ett annat sätt, om du inte är under nåden utan under lagen så är synden herre över dig.

Det sätt vi upptäcker huruvida vi är under lagen eller under nåden är inte, genom att pröva om vi är lagiska i förhållande till regler och bud, utan genom ett mycket djupare test. Har synden herravälde över dig, eller har du herravälde över synden? Det här är en mycket viktig fråga, därför att många människor inte förstår skillnaden mellan vad Jesus har kommit för att ge och vad Moses kom för att ge under det gamla förbundet.

Om jag skulle ge dig en enkel fråga, vem är större Moses eller vår Herre Jesus Kristus? Det är klart att Moses är tjänaren och Jesus är Herren. Det är så självklart, att Jesus är långt större än Moses. När du nu så klart har förstått detta, vill jag säga dig följande; Den överenskommelsen eller det förbundet som Gud ingick med israel genom Moses, är så mycket underlägsnare än det nya förbundet som Gud ingick genom Jesus, som Moses är underlägsen Jesus.

Slutsatsen är, att om Moses och lagen kunde föra människorna i gamla testamentet till en viss standard i livet, så skall Jesus kunna föra människor till vad? till en högre standard eller till en likadan standard? Naturligtvis säger du, måste det vara till en högre standard. Det skulle vara, som att jämföra att gå med att flyga, en cykel och ett flygplan. Det är olika hur långt du kan ta dig med dessa färdmedel.

Det gamla förbundet kunde också ta dig från en plats till en annan, som en cykel kan.

Nya förbundet kan ta dig från en plats till en annan, som ett flygplan kan. Det är en värld av skillnad mellan dessa två. Det gamla förbundet kan föra en person till en viss punkt i gemenskapen med Gud, men inte längre.

I gamla förbundet illustrerar Gud detta i tabernaklet, genom att sätta ett tjockt förhänge mellan de två utrymmena; det heliga och det allra heligaste. Förhänget kallades Förlåten. Gud sa till israeliterna att ingen fick komma längre än till Förlåten, som blockerade vägen. Man fick komma så långt men inte längre. Bakom denna Förlåt fanns Gud i detta gamla testamentets tempel, och ingen kunde gå in dit. Det var bara som en symbol, som översteprästen fick gå in där en gång om året. Men ingen fick gå in där närhelst dom ville.

Men när Jesus dog på Golgata så rämnade Förlåten uppifrån och ner, för att visa, att

vägen till Gud nu var öppen. Nu frågar jag dig; nu när förlåten har rämnat och vägen in till det allra heligaste in till Gud är öppen, skall då vår standard i livet vara högre eller lägre än hos människorna i gamla testamentet. Svaret är solklart. Om människorna utan personlig gemenskap med Gud och bara med hjälp av lagen kunde komma till en viss standard i livet, hur mycket högre skall då inte vår standard i livet vara, när vi har en personlig gemenskap med Gud själv innanför den rämnade Förlåten.

Ändå verkar inte många kristna ha förstått detta. Varför hör vi ibland att kristna har fallit i någon förskräcklig synd. Kan du tänka dig att Elisa eller Johannes döparen skulle springa efter kvinnor eller vara intresserade av att bli förmögna? Nej, och ändå hade de inte nåden. Dom hade inte detta öppna tillträde till det allra heligaste, som vi har. Utan detta uppnådde de ändå en sådan kvalitet i livet. Hur mycket mera kan då inte vi nå upp till, om vi bara hade tro och höjde oss upp till våra privilegier i det nya förbundet.

Det är vad Paulus säger, "synden skall inte ha herravälde över er, för ni är inte under lagen utan under nåden". Jesus sa en gång i Matt.11:11, att fastän Johannes Döparen var den största människa, som hade fötts fram till den tiden, så var ändå den, som var minste i Guds rike större än Johannes. Vad Jesus försökte säga var, att det längsta lagen kunde föra en människa var ändå inte så långt, som nåden kunde föra den minste och vekaste av Guds barn i nya förbundet.

Alltså kommer det inte att vara endast någon enstaka troende, som når högre än Johannes döparen. Gud vill att varenda en av hans barn, som är under nåden når en högre nivå än Johannes Döparen, men frågan om vi verkligen kommer att leva detta liv, är en helt annan sak. Möjligheten finns ändå där, om vi förstår och tar emot nåd, som Gud erbjuder oss genom vår Herre Jesus Kristus.

När vi ser på ordet förbarmande, som vi läser i Heb 4.16, där det står, " Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron, för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp". Det är skillnad på förbarmande och nåd (mercy and grace). Förbarmande (mercy) är huvudsakligen ett gammaltestamentligt ord. Det är ett ord du finner mycket frekvent i gamla förbundet. Herren, som har förbarmande över dig för evigt. Som ett resultat av detta förbarmande fick människor sin synd överskyld och förlåten. Dom kunde inte bli renade.

Man kunde bara säga, välsignad är den människa vars synd är överskyld. Ingen människas synd kunde utplånas förrän Jesus dog på Golgata kors, men synden kunde bli överskyld. Man kunde bli förlåten. I den välkända psalm 103:3 säger David, "han som förlåter dig alla dina missgärningar och helar alla dina brister". Det var förbarmande. Och vi behöver alla det också. Vi behöver förbarmande.

Vi behöver förlåtelse för våra synder, men det är något mer vi har i det nya förbundet. Det är nåd, som är mer än förbarmande, som skall hjälpa oss i framtiden, som hjälper oss att besegra passionerna i vår mänskliga natur.

Det sägs här i Heb 4:16 att vi kan komma fram till nådens tron, till samma plats där vi fick förbarmande, och få nåd, som hjälper oss när vi behöver det. När är i den stund vi behöver hjälp? Vår stund av behov är, när vi är under stark press från begäret i vårt kött och under stark press från djävulen att synda. I denna stund när vi är frestade att synd och att falla säger Gud "nåden kan hjälpa dig". Nåd är hjälp! Hjälp för mitt behov vadhelst det är. Om mitt behov just nu är, att jag behöver hjälp att övervinna en viss synd, så säger Gud här att nåden kan hjälpa mig i den stund jag behöver det.

Tänk dig att du bestiger ett berg, och håller på att halka och falla. Om du då ropar efter hjälp, så kan Gud lyfta upp dig och få dig att stå, så att du inte faller. Om jag däremot inte ropar efter hjälp utan kämpar själv, då halkar jag och faller och bryter benen. Om jag först då ber jag Gud om hjälp kommer en ambulans och tar hand om mig. Det är också hjälp, men det är förbarmande.

Förbarmande är när Gud efter att jag fallit tar upp mig, förlåter mig, tar mig till sjukhus och upprättar mig. Det här är många kristnas erfarenhet. De faller och ber sedan Gud om hjälp.

Är det inte bättre med nåd, som hjälper dig, just när du behöver det? Varför inte be om hjälp och kraft nästa gång, när pressen och frestelsen är så stark, att du håller på att falla. Pröva detta och se om det inte fungerar! Be till Gud just den stunden och säg, Herre, jag är inte kapabel att klara detta, jag vill att du hjälper mig. Ge mig nåd och hjälp att klara detta! Och du kommer att få erfara i den stunden, hur nåden kommer och bär dig igenom.