Transcript of 61 Selfishness

Vi har i de två senaste avsnitten talat om synd, och om hur allvarligt synd är, ja farligare än sjukdom, värre än t ex cancer, spetälska och aids. När du har förstått det, så får du en väldig längtan att bli av med all synd.

Vi skall gå till Luk 10. Jesus berättar här en historia om en man, som på en resa blev överfallen och misshandlad av rövare. Han låg där halvdöd. Två religiösa människor, en som var präst och en annan som var en sorts assisterande präst, kom förbi på vägen, men dom gick bara över på andra sidan vägen och brydde sig inte om mannen. De gick bara vidare till templet för att förrätta sina religiösa tjänster.

Efter dessa två kom en man, som inte var präst och inte heller religiöst lagd. Han var bara en vanlig människa, en vanlig syndare. Han hade medkänsla med den stackars mannen och tog hand om honom. Han lämnade honom på ett härbärge för omvårdnad, betalade ett förskott och sa till värden, att han skulle betala mer, när han kom tillbaka, om det visade sig bli dyrare.

Jesus frågade sedan vilken av dessa tre, som visade att han var mannens nästa. Det var uppenbart. Religiösa människor är ibland väldigt själviska. Jesus talade här om en synd, som inte finns med i de tio budorden. Det är själviskhet.

Vi har i de två senaste avsnitten talat om de synder, som Jesus hatade mest. Vilka är dessa? Jo, först av allt är det hyckleri sedan stolthet och högmod. Nu ser vi på ytterligare en synd, själviskhet, d v s att tänka bara på sig själv.

Människor kan vara väldigt religiösa, tillräckligt religiösa för att vara biskopar eller ärkebiskopar. Här har vi en präst, som förväntas representera Gud, men allt han är intresserad av är sina religiösa ceremonier. Han har inte tid och kärlek nog för att hjälpa en stackars människa i nöd.

När våra liv är på det viset, så kan inte Gud vara nöjd med oss. Vi kan vara väldigt rättfärdiga i en hel del saker, som syns utanpå. Vi kan tro att Gud är väldigt nöjd med oss, eftersom vi handlar så korrekt i dessa utvärtes saker och har ett så gott anseende bland människor.

De utvärtes religiösa vanorna och ritualerna, som hör till vår religion, dom håller vi oss noggrant till. Kanske du t o m är en äldste i en kyrka eller pastor, eller vad det nu kan vara, men om det finns själviskhet i ditt liv, så måste jag säga dig, att Jesus hatar själviskhet.

Jesus hatar ett liv, som bara kretsar kring sig självt. Vi är alla födda själviska. Det är vår natur. Vi är inte av naturen sådana, att vi tänker på andra. Tänk på små barn när dom växer upp. Dom vet inte automatiskt, att dom skall dela sina leksaker med andra. Man måste lära dom det. Dom är av naturen själviska. Dom strider för att få den bästa leksaken och den största biten av tårtan och liknande. Det är deras natur.

När vi blir vuxna, strider vi inte på samma ohyfsade sätt, men vi gillar fortfarande att få det bästa. På insidan har vi inte förändrats. Själviskheten är bara lite mera polerad, och folk ser inte den så tydligt. Vi söker vårt eget bästa på ett intelligentare sätt.

Vi betraktar själviskhet som en synd, på samma sätt som vi ser hyckleri och stolthet som synder och vi tror att Jesus kom för att frälsa oss från synd. Om nu Jesus inte har frälst dig från din själviskhet, vad för sorts frälsare är han då?

Om han har frälst dig bara från att spela och att dricka sprit, så är det inte mycket till frälsning, för det finns många som inte är troende, som utan hjälp från Jesus Kristus avhåller sig från att spela och dricka. Så vad bevisar det?

Många kristna är stolta över det faktum, att de inte begår vissa utvärtes synder, men jag kan visa dig tio människor, som inte har Kristus i sina liv men ändå inte begår dessa synder, så vad är det för frälsning dessa kristna har upplevt?

För att förstå vad frälsningen betyder, måste vi se på synd på samma sätt, som Jesus gjorde, alltså inte som bara något på utsidan, utan först och främst som något som finns inombords hos människan, som t ex hyckleri, stolthet och själviskhet.

Själviskhet är, när du t ex ser en person i nöd och kan hjälpa honom men inte bryr dig. Du tänker bara på dig själv och din familj. Själviskhet kan också visa sig i relation till frälsning. Du menar, jag är frälst och min familj är frälst, och det spelar ingen roll om andra inte är frälsta, så du försöker aldrig att vara ett vittne om Kristus för andra.

Tänk på dig själv käre vän. Du är född på nytt. Du vet, att det inte finns någon annan väg in i Guds rike annat än genom ånger, omvändelse och tro på Jesus Kristus. Du vet att det inte hjälper att vara född i en kristen familj. Var och en måste ångra och omvända sig och ta emot Jesus Kristus som personlig frälsare och herre för att komma in i Guds rike.

Du är själv frälst och kanske också medlemmarna i din familj. Har du alls något bekymmer om alla dom andra människorna runt omkring dig? Jag talar nu inte om människor tiotusen mil bort, som du aldrig träffar. Jag talar om människor, som du arbetar med, dina grannar, släktingar och människor som du möter regelbundet, som är på väg mot ett evigt helvete.

Bryr du dig om dessa människor eller är du självisk. Själviskhet, att tänka bara i termer av sig själv är synd. Något är grundläggande fel, om jag säger att jag har blivit delaktig av Guds natur, men fortfarande är självisk. Jag bara lurar mig själv, för Guds natur är totalt osjälvisk.

Varför kom Jesus till jorden? Vad ser vi i Jesu liv? Han var aldrig intresserad av sig själv. Han kom enbart för andras skull. Orsaken till att vi kristna är så fattiga andligt sett och inte välsignade av Gud på det sätt vi kan bli, är därför att den här synden begränsar oss.

Jesus sa en gång de här orden, som återges i Apg. 20:35, "Det är saligare att ge än att få". Den som alltid tänker på att få, är en självisk människa. Den som tänker på att ge, den har omsorg om andra. Han ger av det han själv har, till den som har behov. Det kan vara materiella saker men också andliga. Om jag t ex har fått något från Gud, som har förändrat mitt liv radikalt, så ställer det mig omedelbart i skuld till alla andra. Jag måste ge det till dem, om de inte har fått något av detta tidigare.

Tänk på Jesu berättelse om den rike mannen och Lasarus i Luk 16. Här beskrivs en rik man, som hade mycket av allt i denna värld och levde ett utsvävande liv. Vid hans port låg hans broder Lasarus. De var bröder, eftersom alla judar var Abrahams barn. Senare i texten i Luk 16:24 säger den rike mannen, fader Abraham. Han var en släkting till Abraham liksom Lasarus. Utifrån detta var Lasarus den rike mannens broder.

Den rike mannen brydde sig inte om Lasarus. Han gick genom sin port varje dag och såg hur hundarna slickade den fattige och sjuke Lasarus sår, men han hjälpte honom aldrig det minsta. Det var likadant som med prästen och hans medhjälpare.

Så småningom dog både den rike mannen och Lasarus. Jesus sa, att den rike mannen kom till helvetet. Varför kom han till helvetet? Han hade kanske betalat sitt tionde regelbundet, men kom ändå till helvetet. Kanske de religiösa ledarna på den tiden kom till hans begravning och sa, att han var en stor man. Trots att människor förmodligen talade väl om honom, kom han till helvetet.

Lasarus kom till himlen. Varför kom den här rike mannen till helvetet? Jo, därför att han inte hade tro.

Hur vet jag, att han inte hade tro? Jo, Jak 2 säger, att om jag har tro så syns det i mina gärningar. I vers 15 och 16 läser vi, "Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger, gå i frid, håll er varma och ät er mätt, men inte ger dem vad kroppen behöver".

En tro som inte handlar är död. Det är att inte leva i tro.

Frälsning sker av tro. Den här rike mannen hade ingen tro. Beviset för det var, att det inte fanns någon handling. Det fanns ingen aktiv omtanke om andra. Han trodde, att det Gud givit honom var hans eget. Det var inte hans eget. Gud hade givit honom välstånd, så att han skulle kunna hjälpa andra som hade behov.

Vet du om, att allt vi har, är givet av Gud. Han har gett oss detta för att pröva oss och se, om vi vill dela det med andra, eller om vi bara vill leva själviskt. Samma sak gäller andligt. Vad än Gud har gett mig, är jag skyldig att delge andra, åtminstone dem i min närmaste omgivning.

Jesus sa, som jag tidigare nämnde, "det är saligare att ge än att få". Om jag har fått något från Gud, är det bra. Jag är välsignad, men Jesus säger, att jag är mer välsignad, om jag ger till en annan person, det jag har fått. Genom att ge vidare budskapet som har räddat mitt liv, som har förlåtit mina synder och som har fört mig in i seger, så kan jag få uppleva en större välsignelse.

Alltså, om du vill ha en större välsignelse, så vill jag uppmuntra dig att lyssna på dessa ord av Jesus. "Det är saligare att ge än att ta." Det är en större välsignelse att ge än att få. När du följer detta ord kommer du att finna något, som du tidigare inte har upplevt i ditt liv, d v s välsignelsen som kommer genom givande.

Bibeln säger i Ords 11:25 "Den frikostige blir rikligen mättad, den som vederkvicker andra blir själv vederkvickt".

Låt oss lära oss att hata synden själviskhet och vilja göra oss av med den, så att vi kan få uppleva ett överflödande liv.