Transcript of 15 A Son Or A Servant

Idag skall vi behandla lite närmare, det vi tog upp i våra två senaste avsnitt. Det var skillnaden mellan att vara religiös och att vara andlig. En person kan vara religiös men fortfarande vara mycket självisk och självcentrerad och tänka bara på egen vinst och på det som gagnar honom själv.

När en person är andlig, kan han inte vara självcentrerad eller självisk. Han tänker inte i termer av vad som gagnar honom själv utan i termer av vad som gagnar Gud, hur Gud skall bli ärad genom honom.

Kommer du ihåg den bön, som Jesus lärde sina lärjungar att be. Den som är känd som Herrens bön. "Vår fader, som är i himlen.." följs av sex saker vi begär. Tre av dessa, de tre första gäller Gud; Hans namn, Hans rike, Hans vilja. De tre övriga gäller oss själva, våra fysiska behov och våra andliga behov. Notera att det Jesus lärde sina lärjungar här var att:

Det rätta sättet att bedja, är att sätta Guds angelägenheter först; Hans namn, Hans ära och lov, Hans vilja och Hans rike och våra egna behov på andra plats.

Om du skulle granska dina egna böner och tänka på hur du ber till Gud i dina halvminutersböner, i dina korta böner och i dina längre böner. Vad har du i huvudsak bett om under det senaste året? När du tillbringar längre tid i bön eller när du ber korta böner, vad ber du då Gud om?

Om du är ärlig, kommer du att upptäcka, hur mycket dina böner är centrerade runt dig själv och din familj. Det är också en indikation på hur du lever, hur du spenderar dina pengar, och hur du använder din tid.

Du kanske finner att ditt liv kretsar bara omkring dig själv och din familj. För att lätta ditt samvete ger du lite tid till Gud på söndag och kanske på onsdagskvällen. Du känner dig andlig, eftersom du ger Gud lite tid och kanske lever ett rättfärdigt liv.

Men, sann andlighet är mycket mer än att gå på två möten i veckan. I själva verket kan en människa vara andlig utan att gå på ett enda möte i veckan, om hon sitter i fängelse t ex. eller ligger på sjukhus. Hon kan ändå vara andlig. Om du söker ditt eget däremot, kan du inte vara andlig.

En religiös person går på religiösa aktiviteter för att lätta sitt samvete, men djupt inne i centrum av honom sitter "jag själv" på tronen. Därför säger Jesus att:

Du kan inte vara min lärjunge, om du inte tar upp ditt kors och förnekar dig själv dvs jaget som sitter på tronen. Du måste detronisera jaget, döda det och följ mig. Du måste göra detta varje dag, säger Jesus i Luk. 9:23.

En religiös person kan fortfarande ha detta "själv", som sitter på tronen i hans hjärta, och samtidigt vara engagerad i alla religiösa aktiviteter. Han kan gå på alla möten sex eller sju i veckan, han kan vara engagerad i evangelisation, han kan t o m vara en heltidsarbetande, som givit upp sin anställning för att kanske åka till någon svår plats för att predika evangeliet, men ändå bara vara religiös.

Jesus sa en gång till fariséerna, som var de religiösa människor på den tiden. Ni far över land och hav för att skaffa er efterföljare, som blir ett helvetets barn dubbelt värre än er själva. Det hade varit bättre om ni lämnat dom ifred, därför att ni gör dom lik er själva. Dom blir självcentrerade och tror att dom är andliga, när dom bara är religiösa.

Många omvändelser är likt detta även i kristendomen idag. Människor omvänder sig till en sorts religiositet. Dom blir aldrig andliga eftersom "självet" sitter på tronen. Dom har inte blivit lärda att ta upp sitt kors varje dag.

Hur är det med dig själv? Har någon någonsin fått höra om och fått lära dig att förneka dig själv varje dag, att ta upp ditt kors varje dag. Läs Luk. 9.23! Vad står det där? Om du inte tar ditt kors varje dag kan du inte vara Jesu lärjunge. Du kan inte följa honom. Det är omöjligt. Han säger det också i Luk 14:27. Du kan inte vara hans lärjunge om du inte följer honom, om du inte tar ditt kors varje dag.

Så här tänker en religiös människa. Så här ser hans tankeprocess ut, när han blir kristen. Vad kan jag få från Herren? Kan Herren ge mig förlåtelse för synder? Ja, det vill jag ha. Kan han ge mig helande? Ja det vill jag ha. Kan han ge mig himlen när jag dör? Ja, det vill jag också gärna ha. Kan han välsigna mig? Ja, det får han göra. Kan han välsigna mig materiellt? Ja det skulle jag gilla. Kan han smörja mig, så att jag kan bli en mäktig och berömd förkunnare, som far omkring hit och dit och får ha min bild i kända kristna tidningar? Ja det vill jag också.

Tror du att en sån människa är andlig? Hon kan tala om en mängd kristna aktiviteter, men hennes mål är någonting för henne själv. Hon söker att få ett namn, sin egen berömmelse, sin egen fördel, sin egen framgång, välsignelser för sig själv, allt för sig själv. Jaget sitter på tronen i hennes liv. Hon har bara en sorts formell gudsfruktan.

Hon kan vara en heltidsarbetare för Gud, men många heltidsarbetare idag gör det för egen vinning. Om dessa vore anställda i vanliga jobb, skulle dom inte ens tjäna hälften, av vad dom tjänar i kristet arbete. Det har gett dem vinst. Dom gör affärer i Guds namn.

Jesus drev ut sådant folk från tempelgården på sin tid. Det var människor som sökte sitt eget och uppträdde som om dom sålde får och duvor, för att hjälpa folk att offra i templet, men i verkligheten tänkte de bara i termer av egen vinning och fördel.

Vet du om, att det är en mängd religiositet inom kristendomen idag, som går under täckmanteln av kristen verksamhet. En andlig människa, hon tänker inte av vad hon kan få ut av Herren. Hon tänker på vad Herren kan få ut av henne. Vad kan Herren få ut av detta enda jordiska liv, som jag har? Vad är maximum, av vad han kan få ut?

Du som läser det här, fråga dig själv ärlligt, hurdan är min attityd gentemot Herren? Tänker jag alltid, vad är det mer, som jag kan få från Herren för mig själv eller för min familj?

Eller är din attityd, vad ytterligare kan Herren få ut av mitt jordiska liv innan jag lämnar det? Jag vill att han skall ha allt vad jag är från huvud till fot. Jag vill ge ut mitt liv för honom.

Det är stor skillnad på dessa två attityder. Två personer kan sitta bredvid varandra i kyrkan och ha dessa olika attityder, och du kan inte se någon skillnad på dem, eftersom det är en fråga om en hjärtats attityd. Båda kan gå ut och evangelisera, båda kan gå ut och tjäna Herren, båda kan offra och den underliggande attityden kan vara totalt olika. Det är motivet, som bestämmer andligheten inte handlingarna.

Jesus gick i synagogan. Fariséerna gick i synagogan. Men tror du, att båda var lika accepterade av Gud? Jesus studerade skrifterna. Fariséerna studerade skrifterna. Tror du att dom var lika bejakade av Fadern? Jesu gick ut och predikade. Fariséerna var ute och predikade. Fariséerna var heltidsarbetare. Jesus var heltidsarbetare. Tror du att det här var samma sak?

Nej, det var en himmelsvid skillnad. I evangelierna ser vi hela tiden denna kontrast mellan Jesus och fariséerna, kontrasten mellan sann andlighet och religiositet. Det är en kontrast mellan å ena sidan ett liv i enlighet med andan i det nya testamentet i enlighet med den nya överenskommelsen och å andra sidan ett liv efter lagens bokstav. Det är en oerhörd skillnad mellan dessa två.

Du vet vad Adam gjorde när han hade syndat. Han ville gömma sig själv och klädde sig i fikonlöv. Fikonlöv är en bild på religiositet. Det är det sätt, på vilket en människa försöker göra sig själv presentabel och godkänd inför Gud och inför människor. Vet du vad Jesus gjorde när han såg ett fikonträd som bara hade löv? Han förbannade det. Han kom för att se om det fanns frukt på trädet. Han ville inte ha bara löv. Det lär oss att det finns en förbannelse i religiositet.

Fruktträd växer inte bara för att få löv. Gud skapade inte människan bara för att vara religiös. Det finns religiösa aktiviteter, men om det inte finns andligt liv bakom dessa, så är Gud inte intresserad av dem. Det finns en förbannelse över dem. Vad var det som Gud gav Adam? Gud klädde av Adam fikonlöven, och gav honom kläder av skinn. Han dödade ett djur och gjorde kläder av skinnet. Det är en bild av att Gud ger oss sin egen natur.

Adam hade själv tillverkat kläder åt sig av fikonlöven. Han gjorde själv kläder till skydd åt sig, men Gud sa, kasta bort dom. Jag vill inte ha dom. Det kanske var bra fikonlöv. Dom var inte ruttna på något sätt, men dom var ändå inte acceptabla. Gud sa, jag skall ge dig kläder.

Gud ger oss Kristi natur. Det är vad detta skinn av ett djur betyder. Nu undrar vi, varför höll Gud människan under lagen i femtonhundra år? Jo, för att visa människan tomheten i att leva efter lagen. Det var inte meningen att människan skulle leva under lagen hela livet. Gud höll människan under lagen för att visa att detta inte var vägen.

Han ville visa, du kommer aldrig att få min natur på det sättet. Han ville att människan skulle komma till slutet på sig själv. Det var vad lagen var ämnad att uppnå.

De människor, som kommer till slutet av sig själva, dom börjar att söka Gud. Då kan Gud ge dom sin egen natur. Detta är att kasta bort fikonlöven av religiositet och ge oss Jesu Kristi natur. Jesu Kristi natur betyder att vi tjänar Gud med samma ande, som Jesus tjänade Fadern med, men inte som en tjänare utan som en son.

Älskade vän, Gud har kallat dig, inte till att vara hans tjänare utan till att var hans son, en son med en tjänande ande.