Transcript of 51 Bringing Up Godly Children

I de två senaste avsnitten, har vi talat om det kristna hemmet, den plats som Satan har attackerat ända från Adam och Evas dagar, och som är under oerhörd attack idag. Vi har behandlat relationen mellan man och hustru. Nu kommer vi att fortsätta med att se på Guds plan för att uppfostra barn.

Barn var del av Guds fullkomliga plan, från den dag han skapade man och kvinna. De allra första ord, som Gud talade till Adam och Eva återfinns i 1 Mos 1:28. Det löd, "Var fruktsamma och föröka er, och uppfyll jorden och lägg den under er.

De skulle ha en fysisk relation till varandra och producera barn. Det var Guds vilja. I den sista boken i gamla testamentet, på de sista sidorna så ser vi sedan en betoning av detta.

Varför uppmanade Gud Adam och Eva att vara fruktsamma? Jo, deras barn skulle reflektera Guds bild, på samma sätt som Adam och Eva reflekterade Guds bild. Adam kunde inte ensam reflektera Guds bild, och Eva kunde inte heller göra det ensam.

Tillsammans skulle de vara Guds avbild. De skulle visa upp Guds karaktär och natur. Det finns saker en man kan visa och det finns saker en kvinna kan visa. Tillsammans skulle det bli en balans. Deras barn skulle fortsätta att fullgöra den uppgiften i nästa generation.

I Mal 2:14-15 finns det två saker, som Gud nämner, "Herren var ju vittne mellan dig och din ungdoms hustru, henne som du nu har varit trolös emot, fastän hon är din maka, din äkta hustru." Det som Gud talar om i den sista delen i gamla testamentet är din relation med din fru.

Din ungdoms hustru står det. Varför nämner Gud det? Du kanske är femtio-sextio år nu, men när du valde henne var hon en ung attraktiv person i dina ögon, eller din man var en ung attraktiv man i dina ögon.

Ni har handlat trolöst mot varandra. Du har inte varit trofast fastän hon är din kompanjon och din hustru genom ett förbund. Vet du om att äktenskapet är ett förbund, och du lovade att vara trogen henne? Hon är tänkt att vara din kamrat.

Hur många av er män kan ärligt säga, att er fru är er bästa vän. Hon borde vara det. Det säger Gud. Hur många av er kan säga, att ni inte har handlat trolöst mot henne? Om du har handlat trolöst, så ångra det, och sök att handla trofast mot henne från och med nu. Det är Guds vilja.

Sedan fortsätter det i nästa vers parafraserat; vad ville Gud med er förening som man och hustru? Han sökte en gudfruktig avkomma. Han ville ha gudfruktiga barn, så att det skulle fortsätta i nästa generation. Gud önskar en gudfruktig avkomma, inte bara en avkomma.

Det är lätt att ha barn, men att uppfostra dem till gudfruktiga barn är en livsuppgift. Det kräver uppoffringar och en helhjärtad överlåtelse till Gud från föräldrarnas sida. På samma sätt som Gud är en sammanbindande kraft, som håller ihop man och hustru, så är det bara med Guds kraft, som vi kan uppfostra våra barn på ett gudfruktigt sätt i denna onda generation.

Vad dina barn utvecklas till, är en indikation på, huruvida du själv har levt på ett gudfruktigt sätt i hemmet. Vet du vad bibeln säger i ämnet, hur barn utvecklas till vuxna? Det sägs i Ords 22:6, "Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han blir gammal".

Antingen är detta ett dåraktigt uttalande av en människa, eller också är det ett inspirerat ord av Gud. Vad tro du det är? Om du accepterar detta som ett inspirerat ord av Gud, inspirerat av den Helige Ande, så lyssna då på det.

Om du handlar efter den första delen av det här ordet, så kommer den andra delen automatiskt. Han säger, "om du fostrar dina barn på den väg, du vill att de skall gå." Han säger inte, om du fostrar ditt barn på ett "gudfruktigt sätt". Han säger inte heller "på ett andligt sätt". Nej, han säger "på den väg du vill att de skall gå".

Du kanske vill att dina barn skall bli rika. Okey fint! Träna upp ditt barn på den väg du vill att det skall gå, så viker han inte av ifrån den när han blir gammal. Varför är dina barn så intresserade av pengar idag? Jo, du tränade upp dem till det. När dom bli vuxna, så viker dom inte av från detta.

Varför söker dina barn efter det som är stort i världen? Jo, för att det var det, du ville för dem. Du kan tala, det som låter andligt och vara en äldste i kyrkan, men om dina barn är världsliga, vilseförda och oomvända, så vill jag, utan att fördöma er föräldrar, uppmana er att ta på er skulden för detta.

Anklaga inte omständigheterna och andra människor. Ödmjuka er själva och säg, Herre, det är vårt fel, att våra barn inte är omvända och följer dig. När du, som förälder, tar på dig skulden, så kan Gud hjälpa dig, även om du misslyckats. Vet du, att Gud kan hjälpa dig, även om dina barn har lämnat hemmet, om du idag erkänner att du är miserabel och har misslyckats som förälder, att leda dom rätt.

När jag säger, att de skall leva för Gud, så menar jag inte, att de skall bli heltidsarbetande som förkunnare eller evangelister eller pastorer. Det har att göra med kallelsen.

Gud kallar inte alla till kristet heltidsarbete, men de skall vara födda på nytt. De skall vara Jesu lärjungar. 99,9 procent är kallade att arbeta för Herren i ett sekulärt jobb, men de skall alla vara Jesu lärjungar, varenda en av dem.

Vi skall inte träna upp våra barn till att bli heltidsarbetande för Herren, eller pastorer, förkunnare, evangelister eller missionärer. Nej, det är inte det primära. Vi skall uppfostra dem att göra Guds vilja, att vara lärjungar till Jesus i vad än Gud kallar dom att göra.

Om Gud kallar dom att bli evangelister, så är det bra, men de måste vara lärjungar, vare sig dom är sjuksköterskor, ingenjörer, lärare, missionärer, evangelister eller pastorer eller vad helst annat. Vad dom än blir, så måste dom vara helhjärtade lärjungar till Jesus.

Huruvida dom är lärare, kontorister eller annat spelar ingen roll. Dom måste vara helhjärtade lärjungar till Jesus Kristus. Det är det vi måste träna upp dom till från tidiga barndomen och visa dem, att det enda som är värt att leva för i denna värld är Guds rike och hans rättfärdighet. Det här måste barnen få se hos sina föräldrar.

De ser vad deras föräldrar lever för. Om barnen ser, att du som förälder lever för pengar, även fast du går i kyrkan och talar högt om andliga saker där, så anklaga inte dina barn, om dom när dom blir vuxna gör det, som dom såg dig göra hemma.

Om barnen såg, även om du talade underbara saker i kyrkan, att du var en hycklare, som levde med en annan standard hemma, så kan du inte anklaga dem, för att de kommit på avvägar.

"Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han blir gammal". Jag tror att det är ett ord från Gud. De kan verka det goda för barnen eller det onda för dem, beroende av hur du fostrar dem.

Varför tror du att Judas Iskariot kom på avvägar? Var det därför att han inte blev överlåten till Gud som liten baby? Han blev förmodligen tagen till templet och överlåten till Gud, på samma sätt som man gjorde med Jesus.

Men det är ganska troligt att hans föräldrar, sedan dom överlåtit honom till Gud i templet, ändå uppfostrade honom för världen. Kanske var det så, att när lille Judas gjorde något litet fel som barn, så brydde sig inte hans föräldrar om det. Kanske tog han med sig hem från skolan en liten sak, som han inte ägde, utan att föräldrarna reagerade.

När man ignorerar de små snatterierna och de små lögnerna, som barnen gör sig skyldiga till, så tränar man dom att bli tjuvar och lögnare när dom blir vuxna. Även "små saker" är viktiga att reagera över.

Tänk dig att ditt barn kommer hem från förskolan med en penna, som du inte gett honom. Du frågar honom, hur fick du tag i den här pennan? Han svarar, någon tog min penna, och jag vet inte vem det var. Jag hittade en annan, som jag tog. Om du då ger honom intrycket att han är en smart kille, så tränar du honom att bli en Judas Iskariot, när han blir vuxen.

Det som börjar med en liten penna kan sluta med ett bankrån. Vad behöver du säga till barnet vid detta tillfälle. Du måste säga till barnet, om någon stjäl din penna, så betyder inte det, att du kan stjäla någon annans penna. Gå och lämna tillbaka den till läraren imorgon eller till den person, som äger den och säg, förlåt att jag tog den här.

Mina kära vänner, i väldigt många fall är föräldrarna ansvariga för den gudlösa väg, som barnen väljer som vuxna. Inser du att Gud vill att du skall fostra en gudfruktig avkomma?

Ansvaret vilar i första hand på fäderna. Vi läser i Ef 6:4 en uppmaning till fäderna, vad gäller barnen, " fostra och vägled dem efter Herrens vilja ".

Det är två saker vi måste ge till våra barn, instruktioner och disciplin. Gudomliga instruktioner innebär inte bara berättelserna om Moses, Josef and David. Allt detta är bra, men det behövs också rättfärdighetsprinciper, som t ex att hedra föräldrar och att hedra och tala respektfullt till äldre människor.

Vem skall lära barn allt detta? Vem skall lära små flickor blygsamhet i klädsel och uppträdande? Föräldrar, om ni inte lär era små flickor principer för hur man klär sig och uppträder, så kommer de att fånga upp saker från tv-rutan och från bilder av filmstjärnor, som dom ser.

Ta det här ansvaret allvarligt från och med idag. Om du har misslyckats och dina barn är vuxna, så ångra dig. Ta på dig skulden själv, och be Herren att förändra dom. Om dina barn fortfarande är små så säg, Herre, ge mig nåd att fostra dem på ett gudomligt sätt.