Transcript of 13 Religiosity And Spirituality

Vi skall idag se på skillnaden mellan att vara religiös och att vara andlig. Du kanske aldrig har tänkt på det, men skillnaden är mycket viktigt för oss att förstå. Vi läser i Guds Ord i 2Tim 3:5, att det i de sista dagarna skall finnas många människor, som har en viss gudstro, ett sken av gudsfruktan och ha fromheten som en mask, men som inte vill veta av dess kraft.

Satan vill gärna lura människor att bli religiösa, d v s inte sant andliga och gudfruktiga. När han vill bedra, kommer han inte med det som är helt fel. Om någon vill förgifta en annan, ger han honom inte ett fullt glas gift utan ett glas mjölk med bara några droppar gift, tillräckligt för att döda honom. Satan kommer inte och förespråkar synd och orättfärdighet. Bibeln säger i 2 Kor:11:14-15 att satan kommer som ljusets ängel.

Han kommer i olika skepnader. Han kommer, säger bibeln som ett lejon, som en drake eller som en orm. När han kommer i någon av dessa skepnader, kan vi lätt känna igen honom. Han kan skrämma oss, men han kan inte bedra oss. Du blir inte bedragen när du ser ett lejon, en orm eller en drake, vad gäller deras avsikt. Du kan däremot bli bedragen när satan kommer som en ljusets ängel och när hans tjänare är rättfärdighetens tjänare.

För att fullfölja sitt syfte att dra människor bort från den sanne Guden och från sanningen, har satan uppfunnit en mängd religioner och en mängd versioner av kristendom, som skiljer sig från det vi ser i skriften.

Vi använder beteckningen kristen för den som är knuten till ett kristet sammanhang oberoende av samfund eller typ av kyrka, trots att dom inte har kommit till en personlig tro på Jesus Kristus. Ändå kan dessa ha en sorts fromhet.

Även du som har tagit emot Jesus som din personlige frälsare riskerar att utvecklas till att bli mer och mer religiösa, om du inte lär dig att skilja på religiositet och andlighet.

Religiositet är en mänsklig företeelse. Andlighet är gudomlig. Den är himmelsk. Den gammaltestamentliga lagen t ex kunde inte göra någon andlig. Det fanns människor i gamla testamentet som höjde sig över lagens standard t ex Moses, Elia och Johannes Döparen. Dessa var andligt sinnade och lärde känna Guds hjärta.

Lagen i sig själv kunde inte göra någon andlig. Lagen krävde bara att du förändrades intill en viss standard, i utvärtes måtto. Om du höll dom tio budorden, med andra ord om du inte hade några andra gudar, inte tillbad avgudar, inte missbrukade Guds namn, höll sabbaten, hedrade din far och mor, inte begick äktenskapsbrott, inte ljög, inte mördade eller bar falskt vittnesbörd mm så skulle du vara OK.

Utifrån sett kunde man inte se att du bröt mot lagen i något avseende. Om du sedan höll alla bud avseende dom ceremoniella lagarna, skulle du som jude i Israel vara ansedd, som en som höll hög standard, men du skulle nödvändigtvis inte vara andlig.

Nu kan samma sak hända idag, En person kan gå till gudstjänster regelbundet och motsvara dom utvärtes krav, som en viss församling eller kyrka har. Han kan ha en god ställning där, och till och med vara en styrelseledamot eller en äldste men ändå inte vara andlig.

Människor i en troende gemenskap kan vara enbart religiösa, och likna fariséerna på Jesu tid, som i utvärtes måtto anpassade sig till budens krav, sett ur mänskligt perspektiv, men i sina hjärtan inte var överlåtna till Jesus. De var inte andliga. De var inte överlåtna till Gud i sina hjärtan.

De älskade inte Gud av hela sitt hjärta, förstånd och sinne. De älskade pengar läser vi i Luk 16. Det är bara ett exempel. Religiösa människor kan be, läsa bibeln dagligen, gå på alla bönemöten. Samtidigt med detta kan de också söka ära från människor, leva för sig själva, älska pengar, vara intresserade av skvaller e t c.

Dessa verkar inte se, att det är en motsättning mellan dessa två aspekter av deras liv. Å ena sidan har vi den religiösa aspekten av deras liv, när dom läser bibeln, går på möten, predikar, delar ut traktater och är med på alla bönemöten och å den andra sidan innehåller deras liv skvaller, att ge igen, stolthet, att leva för sig själva och för pengar och för att söka egen vinning.

Man ser en sorts gudsfruktan i utvärtes form, men där finns inte den inre kraften, som befriar en människa från ett självcentrerat liv, och gör en människa verkligt gudfruktig. Om du min vän t ex är mer intresserad av vad människor tycker och tänker om dig, än vad Gud tänker om dig, så är det en risk att du bara är religiös.

Du förstår, det är bra att det här uppenbaras. Vi säger inte något för att förolämpa någon, men när vi exponerar våra liv inför Guds Ord och Ordet visar oss att vår kristendom bara är ett utanpåverk, då är det bra att det blir avslöjat. Det är bra att ta itu med det nu, hellre än när Jesus kommer tillbaka, och vi står inför honom. Då är det för sent.

Om vi inser idag, att vi bara är religiösa och inte andliga, kan vi göra något åt det. En andlig människa är en, som är mer intresserad av Guds åsikt om honom än av alla människors tyckanden och tänkanden. Andra kristnas förväntningar är också av underordnad betydelse för en andlig person.

Att gå på möten är för denne bara en hjälp för att leva ett gudfruktigt liv. Hur han behandlar sin fru och sina barn hemma är mycket viktigare för en andlig man, än huruvida han skall predika på söndagsmötet eller inte. Här kan du utvärdera dig själv.

Om du är väldigt omsorgsfull när du förbereder din medverkan inför söndagens gudstjänst men inte noga med hur du talar till din fru hemma, är du förmodligen bara religiös och inte andlig. Det är en stor skillnad. Dessa är människor, som har ett sken av gudsfruktan, men som inte är verkligt andliga.

Om en person är nöjd med, att han fastar och beder och ger tionde, men inte bryr sig om, att han inte är noga med sitt tal, eller att han inte är störd över att han älskar pengar, då är han religiös.

En person kan vara intresserad av evangelisation, av att nå ut till de förlorade. Det är en mycket god och nödvändig sak, men om han samtidigt inte är intresserad av personlig helgelse, så är han bara religiös. En andlig person är intresserad av båda delarna. Det är inte bara fråga om praktiska gärningar och verksamhet utan också om en inre förvandling.

En hel del av de aktiviteter religiösa människor är involverade i är mycket bra, men det är en fråga om vad som kommer först, vad som är viktigast. En religiös person är ofta intresserad bara av det skrivna ordet d v s lagens bokstav.

2 Kor 3.6 säger, "Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv".

Om du tar Guds ord bara bokstavligt, utan att du förstår andemeningen, så kommer det inte att ge dig liv. Det kommer att döda dig. Har du tänkt på det? Det sägs där "bokstaven dödar, men Anden gör levande", Om vi kan förstå det, hela det sammanhanget, och speciellt den senare delen vers 6, då förstår vi vad andlighet är. Där sägs, att vi har blivit tjänare i ett nytt förbund, som inte är bokstav utan är ande, därför att bokstaven dödar men Anden ger liv.

Kommer du ihåg att Jesus sa en gång "Nu måste äta mitt kött och dricka mitt blod".

Många människor blev då förolämpade. Dom trodde att Jesus lärde ut kannibalism. Dom blev så förolämpade att de lämnade honom och slutade följa honom.

Jesus sa ett sista ord till dem, innan de lämnade honom. Han sa i Joh.6:63, "Det är anden, som ger liv. Köttet är till ingen nytta. De ord jag har talat till er är ande och liv."

Det Jesus talade var andligt. Du kan ta Guds Ord i skriften och lyda det i minsta detalj och ändå bara vara en religiös person, inte andlig alls.

Det krävs mer än att bara lyda lagens bokstav. Det krävs en hjärtats attityd till Gud, till hans Ord för att en person skall bli andlig. Vårt mål i livet skall vara att bli andliga. En religiös människa är, som fariséerna, bara intresserad av att vara rättfärdiga inför människor, att bevisa för människor, att det dom står för är rätt, och att det dom gör är riktigt.

En andlig människa däremot bryr sig inte så mycket om vad människor tänker om honom. Jesus levde inte beroende av vad människor tyckte och tänkte om honom. Han levde bara för att behaga Fadern. En andlig människa bryr sig om Guds åsikt.

Religiösa personer kan ofta meditera i åratal över något lovord, som någon har uttalat över dem. Andliga människor däremot vägrar att ta emot vittnesbörd från människor. Dom vet, att den andre inte känner till den korruption som finns i det egna hjärtat. Dom vet att lovord från människor är värt mindre än ingenting. Dom lever för att behaga Gud. Dom lever för att tillfredsställa honom.

Om vårt mål i livet är att behaga Gud, så inser vi att det inte är lätt. Vi måste utkämpa en strid och säga, Herre jag vill inte behaga människor. Jag vill behaga dig. Om detta är det mål vi har beslutat oss för, så kommer vi att få se, att den Helige Ande visar oss hur vi skall bli sant andliga. Då kommer vi inte att ha bara den yttre formen av gudsfruktan utan också dess inre kraft.