Transcript of 18 More On Dead Works

Vi skall fortsätta i vårt studium av skillnaden mellan att vara andlig och att vara religiös och se vad bibeln säger om begreppet döda gärningar i motsats till goda och onda gärningar.

Förra gången såg vi att det var skillnad på köttets gärningar d v s sådana onda gärningar som vårt samvete hjälper oss att avslöja och dödad gärningar, som skulle kunna vara goda gärningar om dom inte hade sitt ursprung i en korrupt källa.

Vi talade då om två kategorier av döda gärningar;

1. De som görs motvilligt och utan glädje

2. De som görs utan kärlek till Gud

Nu skall vi tala om ytterligare kategori. Gärningar som kan se fina ut på utsidan, men som är döda i Guds ögon.

3. Gärningar gjorda utan engagemang

I Upp 3:15-19 läser vi hur Herren talar till ledarna i församlingen i Laodikeia, och säger att dom är ljumma; Ni är varken kalla eller varma. Ni brinner inte. Ni är halvhjärtade. Jag skulle önska att ni vore antingen kalla eller varma.

I världen säger man, att lite är bättre än ingenting, men det tycker inte Herren. Han säger; jag önskar att ni vore antingen kalla eller brinnande. Den här halvhjärtade kristendomen är jag inte intresserad av. Han säger slutligen i vers 19; visa iver och vänd om!

Halvhjärtade gärningar är döda gärningar. Det gammaltestamentliga skriftstället, som Jesus citerar i Mark 12:30 lyder;

..du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.

Jesus påminner här om att vi skall inte bara älska Gud i allmänhet, utan vi skall göra det helhjärtat med hela vår själ och med allt vårt förstånd och av all vår kraft. Han säger; Detta är det är det första och viktigaste budet.

Med andra ord, hela vår uppmärksamhet måste vara riktad mot Gud, t ex när vi lovsjunger. Det är stor skillnad på helhjärtad lovsång och halvhjärtad. När man lovsjunger Gud kan någon säga halleluja och någon annan kan säga samma sak, men det kan vara stor skillnad mellan de två.

För den ene kan det vara något som kommer från djupet av hjärtat. Han eller hon är verkligen tacksam till Gud och prisar Herren av hela sitt hjärta, medan du kanske bara går igenom en ritual.

Du säger dom rätta sakerna. Det är inte synd att säga halleluja, men här blir det en död gärning. Den kommer inte från djupet av ditt hjärta. Den är utan liv. Vår lovsång och vår lovprisning måste vara helhjärtad.

När någon beder t ex så kan man nästan somna när man lyssnar. Dom säger inte något som är syndigt i sina böner, men allt är bara död. Vet du vad ett dött bönemöte är. Det är ett möte när man ber för bra saker men det är livlöst.

Aktiviteter, bön, och lovprisning, som görs utan hängivenhet är döda gärningar. Bibeln säger i Rom 12:11, att vi skall hålla oss "brinnande i anden". Det finns en lag i GT i 3 Mos 6:13 som säger att elden måste ständigt hållas brinnande på altaret. Den fick inte slockna.

Paulus uppmanade Timoteus i 1 Tim 4:14, att inte låta den nådegåva utsläckas, som var i honom. Det fanns risk att den skulle dö ut. Den skulle inte utövas bara på ett halvhjärtat sätt.

Vi måste uppliva även nådegåvorna vi fått från Gud, dvs blåsa på dem så att det blir en låga (fan to a flame). Bara för att vissa människor missbrukar dem, betyder inte de, att vi skall ignorera dem och kasta dom på sophögen. Nej, låt oss istället utöva dem på ett riktigt sätt.

Många kyrkor idag lever inte i uppenbar synd, men de är livlösa och saknar den Helige Andes brinnande eld. De är inte kalla, men dom är heller inte varma. Herren sa till hela församlingen i Laodikeia; eftersom du är ljummen skall jag utspy dig ur min mun.

Vi ser här hur döda gärningar kan leda till en livlös typ av kristendom, som Herren slutligen tillbakavisar. Vi måste ångra och omvända oss från gärningar gjorda utan hängivenhet.

Nästa kategori av döda gärningar är;

4. gärningar gjorda utan tro

I gamla förbundet fanns det inget sådant uttryck som "trons lydnad". Det fanns bara lydnad. Man bara lydde. Man var lydig till det Gud sa.

Men när man kommer till det nya förbundet, kan man finna uttrycket "trons lydnad" eller "lydnad i tron" i första stycket i Rom 1 och repeterat i slutet av brevet i kapitel 16.

Johannes säger att tro utan gärningar är död. Man kan också säga, gärningar utan tro också är döda, ty utan tro är det omöjligt att behaga Gud.

Tänk dig att du gör en god gärning, och det inte är i tro, då är det en död gärning. Tänk dig t ex att du ber i en halvtimme, och du ber för en massa mäktiga saker, men inte tror att Gud skall göra dessa.

Vad är det då för mening med den typen av bön. Vad är det för mening med en entimmasbön, om man inte tror på att Gud skall göra någonting av det, man ber om. Är inte det en död gärning. Du kan ha en hel natts bönemöte, som är en död gärning, därför att folk inte tror.

Bön utan tro är en död gärning. I själva verket är en minuts bön med tro mycket mer acceptabel för Gud än en hel natts bön, som bara är en ritual utan tro. Gärningar utan tro är döda gärningar. Jag är inte emot långa bönemöten. Jesus bad hela natten, och det finns tider när vi behöver göra det, men när Jesus bad hela natten var det inte en död gärning. Han bad i tro.

Tro betyder också personlig övertygelse. Rom 14:20 säger att, den tro som du har, ha den som din egen övertygelse inför Gud. Vi måste ha en personlig övertygelse om bibelns sanning. Den tro du har, låt den vara en personlig övertygelse inför Gud.

Om du utan personlig övertygelse gör något och bara imiterar något, som någon annan gjort, eller imiterar vad en gudsmans undervisat, så är det en död gärning. Det kanske är en god gärning som görs, men om den här gudsmannen lär ut en speciell doktrin och du imiterar honom, kommer det inte att ge dig liv.

Imitation åstadkommer alltid död. Låt mig ge dig ett exempel. I Heb 11:29 läser vi att israeliterna korsade Röda havet i tro. Sedan läser vi om egyptierna, att de imiterade israeliterna. Vad hände då? De drunknade. Vad resulterade denna imitationen i för egyptierna. Den åstadkom död.

Israelerna gick igenom havet på grund av tro. Egyptierna hade inte tro. Dom imiterade bara vad israelerna gjorde. Det var en död gärning. Detta har skrivits ner för att varna oss.

Du kan se en broder göra något av tro. Han har en viss tjänst, och du imiterar den. Hur blir det då? Det blir en död gärning, eftersom Gud aldrig har kallat dig att göra samma sak.

Vi skall inte imitera någon annans tjänst eller den betoning någon annan har i sin tjänst. Bibeln säger, profetera i förhållande till den tro du har Rom 12:6. Gud vill inte att vi skall bli imitatörer, som bara repeterar vad någon annan sagt. Han vill att vi skall ha en personlig övertygelse. Det du gör utan personlig övertygelse är en död gärning, även om det är en god gärning. Gud sätter inte värde på den, eftersom den inte kommer utifrån en personlig relation till Gud.

Låt mig säga detta för att uppmuntra dig. Gud vill inte, att du skall vara lik någon annan. Han vill att du skall vara dig själv. Han skapade dig, för att du skulle vara dig själv med din särskilda personlighet och med din särskilda bakgrund och uppväxt. Var tacksam och gör vad du kan. Det kommer att vara mer accepterat av Gud, än om du försöker imitera någon annan.

Det finns ytterligare ett sätta att skapa döda gärningar. Det är att göra saker

5. för egen ära och vinning

Det kan vara goda kristna handlingar, men gör vi gör dem för egen ära och vinning, så är de döda gärningar.

Herren sa till ledarna i församlingen i Sardes, att dom hade ett namn om sig att vara levande. Ibland kan vi göra kristna gärningar, för att få ett namn om oss att vi är en levande församling. Vi kan bygga upp ett anseende och rykte, och för att behålla det ryktet fortsätter vi att göra vissa saker.

Detta kan se väldigt andligt ut i andras ögon, men Gud ser det underliggande, ditt motiv och att du vill ha ett namn om dig, att vara andlig. Alla dina handlingar är döda gärningar. Allt vi gör för att göra intryck på en annan människa är en död gärning. En levande gärning är den, som görs för att göra intryck på Gud.

Levande gärningar görs i hemlighet endast inför Guds ansikte, när din vänstra hand inte vet vad den högra gör, när du döljer det goda du gör, när du ber och inte låter någon få veta att du ber. Du fastar och låter ingen annan få veta att du fastar.

Dessa är levande gärningar.

Döda gärningar görs för att göra intryck på människor och för att uppskattas av dem. Vi kan säga att det är gärningar, som vi senare tänker på och mediterar över

och beundra. I Apg 7:41 där det talas om israelitena i öknen använder författaren uttrycket att de beundrade sina händers verk, när dom hade byggt guldkalven.

Vet du vad det menas med detta? Det är när du gör något och sedan ser på ditt verk och säger; o boy det här är något bra jag har gjort. Vi kommer ihåg hur Nebukadnessar vandrade på palatsets tak i Babylon och beundrade sitt verk i Dan 4:27.

Han utropade; Se, detta är det stora Babel, som jag har byggt upp till ett kungavälde genom min krafts styrka, min härlighet till ära! Han mediterade säkert över vad människor månde tänka om hans verk.

Vet du min vän, om du har tjänat Herren, och Gud kanske har använt dig till att bygga upp en stor verksamhet för honom, och du sedan ser på allt detta och likt Nebukadnessar och säger , det är fantastiskt det jag har gjort, och du tänker på vad människor skall säga om detta, då är det döda gärningar.

Du måste ta alla dessa tankar och kasta dom på sophögen. Det är Babylon. Det Nebukadnessar byggde var Babylon, och du har också byggt Babylon. Våra rättfärdiga gärningar inför människor är en styggelse inför Gud, passande att spolas ner i kloaksystemet. Allt som i människors ögon är stort är skändligt inför Gud säger Luk 16:15.

Om du inte blir radikal i att eliminera döda gärningar från ditt liv, kommer du aldrig att bli en andlig människa. Om du gör Guds gärningar för lön till ex, så är det döda gärningar. Gud kan ge dig pengar för dina behov, men om du tjänar Gud bara för att få lön, vad är det? Man kan kalla det kristet arbete, men det är inte att verkligen tjäna Gud. Du tjänar Gud för pengar.

Må Gud hjälpa oss att ha öppnade ögon, så att vi blir fria från döda gärningar.