Transcript of 53 Not Praying As Hypocrites Do

Något av det viktigaste Jesus lärde handlar om kommunikationen med Gud. Vi skapades för att tala med Gud och höra Gud tala till oss. Du skulle inte vilja ha ett barn som av födseln var döv och stum. Ingen vill ha ett barn som inte talar och inte kan höra.

Bibeln säger att vi är skapade till Guds avbild. Samma önskan som vi har som fäder och mödrar för våra barn, det har också Gud i ännu högre grad. Gud vill inte ha barn, som inte hör honom och som aldrig talar med honom.

Är du en av dessa döva och stumma kristna, som aldrig talar till sin far och aldrig hör, vad han har att säga? Om du har det så, då har du missat en stor del av det kristna livet.

Gud tvingar oss inte att lyssna till honom eller att tala till honom, lika lite som vi tvingar våra barn att lyssna på oss eller tala till oss. Vi blir glada, när dom själva är angelägna att tala med oss.

Det som bibeln kallar bön är inte en ritual. Bön är inte en formell sak, där vi repeterar vissa saker inför Gud, och det är verkligen inte fråga om något mantra. Bön är ett barn, som talar med sin far.

Jesus sa i Matt 6:5, när han lärde sina lärjungar, hur de skulle be, hur de skulle kommunicera med Gud. Han sa, när ni ber, så rabbla inte tomma ord. Det är inte innehållet, som är det viktigaste, utan det är hjärtats inställning.

Det var därför Jesus i detta sammanhang inte betonade vissa ord, som skulle sägas, utan istället sa han, att dom skulle se till att dom inte var som hycklarna. Ordet hycklare betyder skådespelare.

En skådespelare är ju en, som står på scenen och låtsas att han är någon, som han inte är i det verkliga livet. I det verkliga livet är han kanske en alkoholberoende människa, men på scenen agera han som en helig man.

Det finns många religiösa hycklare lik detta. Deras scen är gudstjänstlokalen. När de kommer till kyrkan på söndag, är de utklädda för att agera heliga människor. Det är som om, allt vore ett drama. De beder, predikar och agerar på olika sätt.

När dom sedan kommer ner från scenen, som är gudstjänsten och kommer hem, så börjar dom uppträda som sig själva igen och lever samma gamla liv, som dom alltid har gjort.

Det är, som om du kom hem till en skådespelare och såg att han inte uppträdde på samma sätt hemma som på scenen. Du blir inte förvånad, eftersom du vet, att när han var på teatern, så var han en skådespelare, men här i sitt hem är han en verklig person.

På det här sättet är det med många kristna. I kyrkan agerar de. De sjunger sånger med stor hängivenhet till Gud, en hängivenhet som de sen inte visar i verkliga livet. När de kommer hem, så är det deras verkliga jag, som regerar.

Det är den här typen av beteende, som Jesus fördömde allra mest. Du och jag kanske tänker att de största synderna är mord, äktenskapsbrott, tjuveri etc., men Jesus satte en annan synd på toppen av alla dessa, och det var hyckleri, att låtsas vara helig utan att verkligen vara det.

Om du läser Jesu undervisning i evangelierna, så finner du att Jesus fördömde den här typen av religiösa ageranden mer, än han fördömde mord, äktenskapsbrott eller något annat.

Vi läser i evangelierna om kvinnor, som var äktenskapsbryterskor. Jesus fördömde dem inte. Om de ångrade sig, så frälste Jesus dem. Det var en mördare, som hängde på ett kors bredvid Jesus, som blev frälst och gick till himlen, på grund av att han ångrade sig.

Vi finner aldrig att Jesus fördömde mördare, eftersom dessa själva insåg, att dom gjorde fel. Alla i hela världen vet, att mord är fel. Det är inte så att dessa beteenden inte är synd, men de är så uppenbara, att alla vet att det är fel.

Varför fördömde Jesus hycklarna? Jo, därför att de gav människor det intrycket att de var väldigt heliga, när de inte var det. Det var hyckleriet, som Jesus hatade och avskydde, och som han talade emot. Han kallade sådana människor för huggormar och sa att dom var färdiga att gå till helvetet.

Alltså, vilka var det som Jesus dömde till helvetet först av allt? Inte mördare, prostituerade och tjuvar utan hycklare. Vi kan säga, att hycklarna idag är människor, som går till kyrkan och låtsas vara heliga men inte beter sig hemma, som dom ger sken av i kyrkan.

Här talar Jesus om hyckleri, och han gör det i samband med bön. Han säger, att innan jag lär er bedja, så måste jag lära er, hur ni inte skall bedja. Även om du säger dom rätta orden, så hör inte Gud dig, om du i ditt hjärta är en hycklare.

Bön är som ett telefonsamtal. När du slår ett nummer, så väntar du tills den andre hör dig. Du talar inte förrän du försäkrat dig om att han hör dig. När du ber, så måste du på samma sätt först vara säker på att Gud lyssnar, att han kan höra dig, för om han inte hör dig, vad är det då för idé att du talar.

Vad är det för idé att tala i telefon, om det inte finns någon annan i den andra änden av tråden. Har du tänkt på det? Har du någonsin tänkt på, att be är som att tala i telefon. I telefonen talar du med en människa. I bönen talar du med Gud.

När du talar i telefonen, så lyssnar du till, vad den andre säger till dig. I bönen lyssnar du på samma sätt till, vad Gud säger till dig. För många människor är bön bara att tala och för en del bara en fråga om att begära av Gud. Ge mig det och det och, ge min familj det och det. Det är allt. Bönen är som en inköpslista. Det är, som att gå till affären och skaffa det och det.

Det här är egentligen inte någon bön. Vad tycker du om ett barn, som bara vill tala med sin far, när han vill ha något från honom. Ett barn som säger, köp godis, ge mig den här leksaken, ge mig det och det.

Skulle du vara glad åt ett sådant barn? Du skulle veta, att så fort barnet kommer till dig, så var det bara för att be om något. Många kristna uppträder på det här sättet inför Gud. På samma sätt som du inte skulle vilja ha ett sådant barn, så är inte heller Gud glad, när hans barn gör så här.

Bön är alltså mer än bara att begära saker. Det är en kommunikation. Det är att tala och lyssna till Gud, och att tycka om att göra det. För många kristna är bön tråkigt, därför att dom inte insett, vad bön verkligen är.

Om du tar på allvar det Jesus säger i Matt 6:5 och 6, så kan det förändra hela ditt liv. Han säger, "När ni ber skall ni inte göra som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och gathörnen, för att människorna skall se dem, och vidare i vers 6, Nej, när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig".

För det första säger Jesus, "spela inte teater". När du ber, gör det inte för att bli sedd av människor. Religiösa skådespelare ber, för att visa andra hur heliga de är. Ett sätt att göra det är, att låta andra veta hur mycket de ber.

Låter du andra veta, att du ber mycket? Talar du väldigt mycket om bön och ger sken av att du ber mycket? Tillhör du dem som gärna ber långa böner offentligt?

Det finns många, som är så blyga att dom aldrig ber offentligt. Det är en annan ytterlighet. Den andra ytterligheten är människor, som alltid ber långa uttråkande böner offentligt. Dessa ber inte till Gud i första hand. Dom ber för att gör intryck på människorna på mötet.

Det är nyttigt, att du frågar dig själv, om du ber likadant privat som du gör offentligt. Tänk dig att du till exempel ber offentligt, "Oh, Gud, jag vill att många människor skall omvända sig och få tro på dig i detta land", och du ber för de miljoner människor, som behöver höra evangeliet.

Fråga dig själv, om du har samma börda i bönen, när du är ensam på ditt rum, eller om du bara ber på det här sättet offentligt, för att få andra människor att tro, att du är en väldigt andlig person. Betänk att det är skådespeleri, ja hyckleri om du inte i verkligheten har den bördan i ditt hjärta.

Det kan vara en bön på ett mycket flödande språk för att imponera på andra och visa vilken underbar bön du producera, men Gud är inte alls imponerad. Om vi är ärliga, måste vi tillstå, att vi alla någon gång har bett på ett liknande sätt bara inför människor.

Om det har hänt eller händer, så får vi gå till Gud och säga, "Herre förlåt mig. Jag har syndat. Min bön var en syndfull bön, därför att jag bad inför människor, förlåt mig". Om vi gör det, så finner vi, att vi nästa gång kan be med mycket större allvar inför Gud.