Transcript of 29 Praise Brings Deliverance

Vi skall fortsätta att se på den väldiga kraft, som vi får i våra liv, om vi lär oss att ha tillit till och prisa Gud i alla situationer.

Gud tillåter satan att trakassera och försvåra för sina barn på många sätt. Varför tror du att Gud tillåter detta? Gud är vis. Han kan förgöra satan i ett ögonblick, men han gör inte det, därför att han åstadkommer något gott av detta. Det är därför han tillåter satan att existera.

Eld t ex är farlig, men den kan rena guld. På samma sätt kan Gud använda de prövningar, förföljelser och det betryck satan kan lägga på oss. Gud använder det för att rena oss på samma sätt som guld renas.

Vi måste emellertid reagera på rätt sätt i dessa prövningar och frestelser. Det rätta sättet att reagera, om vi har tro, är i en ande av lovprisning. Herre jag skall inte klaga över det här. Jag lider kanske och går igenom en svår tid, men jag skall inte förlora min tro. Du kan påminna dig följande:

Gud är på tronen, och djävulen har besegrats på korset. Mina synder är förlåtna. Mitt förflutna är utplånat av Jesu blod. Jag är på väg till himlen. Jesus är min Herre och min brudgum i himlen. Gud verkar för att åstadkomma det bästa för mig.

När du fortsätter att vara i en ande av tacksägelse och lovprisning på detta sätt i varje situation, vet du vad som händer då? Jo, jag skall visa dig en underbar vers Ps 50:23. Den egentliga ordalydelsen av den versen är: Den som offrar lovets offer ärar mig, säger Herren och bereder en väg för mig att visa honom min befrielse.

Var och en som ger ett offer av tacksägelse ärar Gud. När du gör det, skapar du en väg för Gud att visa dig sin befrielse. Vad betyder detta? Det betyder, att om du är i ett trängt läge just nu, och du vill att Gud skall befria dig från detta, så måste du göra en väg, så att Gud kan visa dig denna befrielse.

Gud kommer att ge befrielsen, men Gud kan inte göra det, förrän du öppnar en väg för honom. Det sätt på vilket vi öppnar vägen är, att vi prisar Gud. Det är vad, som sägs här. Den som offrar lovets offer bereder en väg för Gud att ge befrielse i varje situation.

Det betyder, att det har funnits många situationer, som vi kunde ha blivit befriade i, om vi hade prisat Gud istället för att klaga över människor eller över djävulen. Lovprisning visar ju att vi har tro. De trodde hans ord och sjöng hans lov (Ps 106:12).

Om du inte prisar Gud, så kan inte Gud göra något för dig, eftersom du inte tror honom. Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, men med tro, läser vi i Heb 11, kan du stänga lejonets gap, få fienden att fly och öppna fängelsedörrar. Genom tro fick människor till och med sina döda barn tillbaka till livet.

Tro och tillit till Gud är en mäktig kraft, och den manifesteras i tacksägelse och lovprisning. Endast bön kan inte befria oss i vissa situationer. Det är bra att be, när du är i ett trängt läge, men som tillägg till bön måste vi lära oss lovprisning. Med andra ord, vi skall fortsätta be, till dess vi når den punkt, när vi inte behöver be mer. Det är när den Helige Ande har gett vittnesbördet i våra hjärtan, att Gud har hört vår bön. Och sedan, vad gör vi sedan?

Tänk dig att du bett om något, och efter en tid hör du ett vittnesbörd i din ande, att din önskan blivit uppfylld. Då prisar du Gud. Du tackar Gud. Tro har fötts, och du litar på att du har fått.

Jesus sa "tro och ni skall få .." (Mark 11:24). Det kan du inte göra genast från början, men om du fortsätter att be, kan du komma till en punkt, när du tror, att du har fått, även fastän svaret ännu inte har kommit.

Du kan inte se svaret ännu, men du prisar Gud, och då får du, det du bett om. När den punkten kommer slutar vi be och börjar lovprisa Gud. Det är beviset på tro, och genom denna tro gör vi det möjligt för Gud att visa oss sin befrielse.

Det finns ett underbart exempel på detta i gamla testamentet i 2 Krön 20. Det är olyckligt att vissa troende inte läser gamla testamentet så mycket, speciellt Krönikeböckerna. De är inte så bekanta med dessa, men här är en underbar händelse. Vi läser om en stor fiendeskara, som omringade kung Josafat.

När nu Josafat är omringad av en så stor mängd fiender. Vad gör han då? Han gör det som är absolut rätt att göra. Han kallar hela Juda nation att söka Gud i fasta och bön. Dom bad till Gud och erkände tre saker. Vi ser i 2 Krön 20:12 att de erkände sin hjälplöshet, sin brist på förstånd och sedan erkände de sin tillit till Gud.

Detta är de tre sakerna vi måste erkänna. Det är lätt att erkänna sin hjälplöshet och sitt oförstånd och säga, vi har ingen makt och kraft i den här situationen, och vi vet inte vad vi skall göra. Det kan vi säga i alla situationer, men ingenting händer om du stannar där.

Vi måste fortsätta och säga, "men Herre vi tror att du skall svara oss". Lägg märke till den bön, som Josafat bad här i kapitel 20:6-12. Först av allt prisade han Gud för hans suveränitet. Han sa, Herre, "du råder över alla hednafolkens riken". Det vi ser vidare här är ett mönster för bön, som vi kan lära av Josafat.

Notera sju saker. Först av allt prisar han Gud för hans suveränitet. Han sa, "Herre våra fäders Gud, är inte du Gud i himmelen, och den som råder över alla hednafolkens riken? I din hand är kraft och makt. Och ingen finns, som kan stå dig emot."

När vi ber till Gud, är det bra att påminna oss först av allt om Guds allmakt. Jesus sa, "när ni ber så säg, vår Fader" och vidare sa han, "som är i himlen". Det betyder, den som regerar suveränt från himlen.

Det andra som Josafat påminde Gud och sig själv om var, vad Gud hade gjort i det förgångna. I vers 7 sa han, "var det inte du vår Gud som fördrev detta lands inbyggare för ditt folk Israel och gav det åt Abrahams, din väns, säd för evig tid."

Om vi påminner oss själva om vad Gud har gjort för oss i det förgångna, så väcker det verkligen upp tron hos oss. Ibland möter du en väldigt svår situation, och du känner att det inte finns någon väg ut. Varför inte se tillbaka på ditt liv och tänka på de många gånger, som du känt att det varit hopplöst, men att Gud ände gav dig en utväg. Det väcker upp tillit till Gud i ditt hjärta.

Det tredje vi ser här, är att Josafat påminner Gud om löftena i hans ord. Han sa:" sa inte du Herre, att om något ont kommer över oss, och vi står inför dig i detta hus (vers 9), och vi ropar till dig så skall du befria oss?" Det här en annan god sak att ha, när du är i en trängd situation, ett löfte från Guds ord.

Det kan vara ett enkelt löfte, som vi har i Ps 50.15, som lyder "Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig." Säg; Herre du har lovat att hjälpa mig när jag åkallar dig i nöden. Nu är jag är i nöd. Hjälp mig!

Det är bra att veta löftena i skriften. Det är bra att memorera Guds löften, så att du kan citera dem i bönen. Det stärker din tillit till Gud. Det ger näring åt tron. Det är som att kasta bränsle på elden, så att elden brinner klarare. Om du inte har några löften, så brinner trons eld svagt.

För det fjärde, så läser vi i vers 11, hur Josafat påminner Gud och säger, att dom har fått landet till besittning. Vi är dina arvtagare. Vi är inte som alla andra folk i världen. Vi är dina tillhörigheter.

Du har köpt oss. Vi är dina tillhörigheter. Det är den fjärde sak vi också kan säga till Gud. Herre du har köpt oss på Golgata. Jesu blod har köpt mig. Jag är Guds egendom. Du är Guds egendom köpt med Jesu blod på korset.

För det femte så sa Josafat, som vi såg tidigare; Herre vi är maktlösa, vi är svaga. Det är en annan sak, som vi måste inse. Ibland tror vi, att vi är starka, när vi i verkligenheten är svaga. Det är bra för oss att erkänna det. Säg; Herre jag är svag. Jag kan inte klara den här situationen. Den är för svår för mig.

För det sjätte sa Josafat i samma vers. Jag är inte bara svag. Jag har heller ingen vishet, över vad jag skall göra i den här situationen. Det är också nödvändigt för oss att erkänna det, istället för att tro att vi är kloka och kapabla. Säg; Herre jag har inget förstånd för, vad jag skall göra här.

Bibeln säger i Jak 1:5 "Om någon av er brister i vishet skall han be till Gud, som ger till alla utan förbehåll och förebråelser, och han skall få vad han ber om". Du måste vara ödmjuk och erkänna; Jag vet inte hur jag skall handskas med den här situationen.

För det sjunde, och du måste avsluta med det här, " men våra ögon är på dig". Vi litar på dig! Förstår du det här? Låt mig upprepa de här sju sakerna Josafat gjorde:

1. Han prisade Gud för hans allmakt (vers 6)

2. Han påminde sig själv om vad Gud hade gjort i det förgångna (vers 7)

3. Han påminde sig själv och Gud om Guds löften (vers 9)

4. Han påminde sig själv om, att dom var Guds tillhörigheter (vers11)

5. Han erkände, vi har ingen makt (vers 12)

6. Han erkände, vi har ingen visdom (vers 12)

7. Han avslutade, men vi litar på dig helt och hållet (vers 12)

Vi läser vidare i kapitlet och ser att fienden blir totalt besegrad. Ta tid att läsa resten av kapitlet. Dom gick ut och prisade Gud. De tog inga vapen inga bågar och pilar med sig. Josafat gick bara ut med en lovsångskör.

Vi läser i vers 22, att just när dom inledde sången, precis som det sägs i Ps 50:23, så öppnade Gud en dörr för dem till befrielse. Fienden blev besegrad. Inte bara fienden blev besegrad. Vi läser senare i kapitlet att Israel blev rikt genom bytet från fienden.

I vilken situation du än befinner dig, så lär dig att prisa Gud utifrån den grund, som jag nyss talat om, och du kommer att finna, att Gud öppnar en dörr för dig till befrielse.