Vi skall se på en av de vägar som satan försöker få ingång i våra liv. Vi vet att djävulen är ut efter att förstöra oss, och om vi ger honom ingång i våra liv inom något mindre område, så kommer han att ta över många andra områden också, så vi måste vara försiktiga.
Vi skall gå till 2 Kor 2. Jag vill ge er en liten bakgrund till det vi skall läsa om här, så att vi förstår den här versen. När Paulus skrev sitt första brev till de kristna i Korint, så hade han hört att det förekom en allvarlig synd i den kyrkan. Man hade inte dömt den här synden, och mannen som gjort sig skyldig till detta hade inte blivit straffad.
Nu skriver Paulus i 1 Kor 5 att den här synden är så allvarlig att mannen måste uteslutas helt från gemenskapen i församlingen. Ja, det är sant att de finns synd, som är så svår att det krävs att den som begår den måste straffas så allvarligt. Det låter hårt, men avsikten är att rädda hans själ.
I detta speciella fall, så räddade detta straff hans själ, för vi finner sig lite senare i det andra brevet från Paulus att mannen hade ångrat sig. När han blev utesluten från församlingen, insåg han det allvarliga i synden och fick uppleva hur svårt det var, att vara ute i mörkret utan gemenskap med trossyskon.
Det som händer nu är att de äldste i församlingen, som tidigare varit extrema genom att tolerera den här svåra synden, nu gick till ytterligheter i motsatt avseende. De blir nu istället fariseiska och vill inte ta emot mannen igen fastän han ångrar sig och vill ordna upp saken och överge sin synd.
Paulus måste nu skriva till dem igen. Han skriver i 2 Kor 2:10, "Den som ni förlåter, honom förlåter också jag. Och när jag har förlåtit, om jag nu har haft något att förlåta, har jag gjort det för er skull och inför Kristus".
Paulus har tidigare sagt i vers 6 "Det räcker för mannen med den bestraffning som flertalet av er redan har gett honom". Vad är bestraffningen? Bestraffningen var att folket i församlingen inte skulle umgås med honom.
Nu menar Paulus att mannen har fått erfara detta i ett helt år, och frågan var, vad dom skulle göra nu. Petrus säger, "nu skall ni i stället förlåta och trösta honom, så att hans sorg inte blir så stor att han går under". Även om han gett kyrkan ett dåligt rykte i det som varit, så skall ni nu förlåta honom när han har ångrat sig.
Sedan fortsätter Paulus och förklarar en annan orsak till att det är nödvändigt att förlåta i vers 11, "för att inte Satan skulle få övertaget över oss. Vad han har för avsikter vet vi ju".
Så vad ser vi här? När du inter förlåter någon, så kan Satan ha fördel av det. Det är det budskap vi måste ta vara på från detta avsnitt. Var inte okunniga om Satans knep. Vi måste vara mer rädda för Satan som förförare än som åklagare.
Satan kan försöka anklaga oss, men det skadar oss inte så mycket som när han försöker lura oss. Satan är mycket listig och förslagen. Han kan vårda om och ge näring åt bitterhet, som du har i ditt hjärta mot någon, så att han till slut kan förgöra dig.
Detta är långt mer djupt rotat än vad vi förstår. Bibeln säger i Heb 12 om en rot av bitterhet, som kan förorsaka bekymmer. Du behöver inte vänta till dess det blir frukt. Vet du vad en rot är? När ett träd rotar sig har det knappt kommit upp på jordytan. Ingenting är synligt.
När du planterar ett frö i marken, så börjar det med att rota sig. Innan det kommer upp. Bitterhet är på samma sätt. Det sås något i ditt hjärta och det börjar att rota sig, om du inte tar bort det. Om det rotar sig förorsakar det en massa bekymmer inte bara för dig. Många kommer att bli infekterade eftersom den som får en bitter rot går omkring och berättar för andra. Det är som en influensa. Den som fått den går till en annan och smittar den personen o s v.
Som du förstår är det väldigt lätt att överföra smittan bitterhet och dess konsekvenser. Den är synnerligen smittosam. Du hittar bittra människor över hela världen. Även kristendomen är full av bitterhetens smitta.
När någon kommer till dig med klagomål över en annan, en skvallrare som talar illa om andra, vad är det han har i sitt hjärta? Han har bitterhet gentemot den person han baktalar. Jag vill säga dig käre vän, om du vill skydda dig själv från infektion, var noga med vem du lyssnar på.
Vill du bli smittad av AIDS? Då är du verkligen försiktig. Här är något som kan förstöra dig mer än AIDS. Vill du omfamna en människa, som har lepra? Det här är ännu värre. Varför vill du t emot och omfamna en skvallrare och en baktalare i ditt hem?
Bibeln talar om kvinnor som går från hus till hus i Tim 5 och skvallrar. Det finns många sådana kvinnor i våra kyrkor. Jag tvekar inte att säga att dessa kvinnor är Satans agenter. Man inte bara tar emot dem utan de får också en kopp te och kakor,. Du lyssnar på vad som helst, som Satan vill säga till dig genom dem, och du blir själv förorenad.
Sedan går hon till nästa hus med sin berättelse och du går också till någon annans hus med det skvaller du hört. På det sättet multiplicerar Satan sina agenter i hundratal varje dag. Troende gör jobbet åt honom i kyrkan.
Satan kallas era bröders anklagare i Upp 12:10, "ty våra bröders anklagare har kastats ner". Han eller hon som du har lyssnat på är våra bröders anklagare. Är du en anklagare av troende, som är våra bröder?
Nu är inte poängen här om det du säger är rätt eller fel. Bibeln säger i detta skriftställe att Satan anklagar bröderna inför Gud. Satan är en lögnare och ljuger många gånger för oss, men han vågar inte ljuga för Gud.
När Satan anklagar dig inför Gud, vad tror du då han anklagelse handlar om? Tror du att han kokar ihop någon historia om något du aldrig gjort och försöker lura Gud med det? Satan är inte en sådan dumbom. Det han kommer att berätta för Gud är det, som du verkligen har gjort, och som är fel. Han kollar ditt liv väldigt noggrant. När du har gjort något fel går han till Gud och säger, se vad han har gjort, och det är ingen lögn. Det är hundra procent sanning. Samma sak säger han om någon annan, och det är hundra procent sanning.
Vi ser att alla Satans anklagelser inför Gud är hundra procent sanning, inte nittio procent utan hundra procent sanning. Av detta lär vi oss en annan sak. När någon kommer och berättar något, även om det inte är någon överdrift i det och det är hundra procent sanning, så kan den personen ändå vara en brödernas anklagare.
Han samarbetar till hundra procent i med Satan, som är den store anklagaren. Det står här att Satan dag och natt anklagar bröderna. Han är engagerad på heltid med detta.
Han behöver agenter på jorden. Han har en mängd agenter bland de icke troende, som är hans barn och hans tjänare, men han har många agenter bland Guds barn också. Det är människor som har bitterhet mot någon, som inte har förlåtit någon, som har något klagomål mot någon och som går omkring och baktalar den personen.
Det är därför bibeln säger i Kol 3:13 Ha fördrag med varandra och var överseende om ni har något att förebrå någon. Liksom Herren har förlåtit er skall ni också förlåta". Det gäller någon vem som helst.
Har du något klagomål mot någon? Har någon gjort något fel mot dig? I så fall, förlåt!
Om du inte förlåter blir du väldigt lätt en Satans agent. Du kanske tänker, nej, nej, jag är ingen Satans agent, jag förlåter honom, men det faktum att du berättar detta för någon och får denne att tycka synd om dig, är en indikation på att du inte alls har förlåtit personen i fråga.
Vem är det du förstör med att göra så? Du kanske tror att du förstör den personens rykte genom att sprida historier om honom. Vet du, att om den här personen älskar Gud och är helhjärtad så kommer Gud att låta även detta onda, som du gör mot honom samverka för hans bästa. Den som blir förstör blir du själv.
Gör dig av med detta! Jesus ber för de trossyskon, som gör fel. Satan anklagar. Du har ett val, antingen gemenskap med Jesus och be för den felande eller gemenskap med Satan och anklaga dem. Jag hoppas att du kommer att göra ett rätt val.